Alla vi som älskar Barbie har berättelser om hur hon kom in i våra liv och hur vi som samlare återuppväckt barndomsminnen, både positiva som negativa. En del av er samlare har kanske börjat med Barbie som vuxna och har era egna berättelser om hur hon kommit in i era liv. Här följer Lolos och min berättelse om varför vi började samla på Barbie. Lolo var den som startade barbiesiten och byggde upp hemsidan från grunden med sina och andra samlares dockor och kläder och jag har tagit vid där Lolos samling slutade vid Mod eran i slutet av 60-talet. Målet är att täcka 60- och 70-talet, sen får vi se hur det blir efter det.
Vi har inte haft som prioritering att visa kläder i perfekt skick och allt är inte heller komplett, men det framgår av bildtexterna om något saknas. Det finns idag många hemsidor där man kan se kläder och dockor i sina förpackningar, se länkarna på startsidan. Däremot vill vi gärna beskriva material och klädstilar eftersom Barbies kläder så tydligt speglar modet från sin tid. Vi hoppas att du skall finna mycket nöje i läsningen bland sidorna och bli en återkommande gäst.
Lolo:
Mitt liv med Barbie började 1965. Jag skulle fylla sex och drömde om att få en sådan där dyr och vacker Barbie som grannflickorna hade. Inte nog med det, jag önskade mig också den finaste klänningen av alla: Askungen på bal. Det var alldeles för dyrt, men mamma lovade att om jag lyckades spara till klänningen, så skulle jag få dockan i födelsedagspresent. Hela sommaren och hösten sparade jag vartenda öre jag fick. när jag fyllde sex hade jag fått i hop de 12 kronor som klänningen kostade, och jag fick min docka.. Det blev många fler dockor med åren. Alla ordentligt lekta med och därmed också hårt slitna.
I början av 90-talet plockade jag fram min första docka igen och tänkte på alla vackra kläder som en gång funnits, men av vilka endast trådar återstod. Av en ren slump snubblade jag över askungens kläder i en antikaffär. Det var just den ljusgula variant som den som jag köpte 1965. Den gamla dockan fick tillbaka sin balklänning och jag inledde mitt barbiesamlande med två mål: Att skaffa alla de vackra balklänningarna jag drömde om som barn. Samt att skaffa alla yrkeskläder som visar att Barbie gav oss som växte upp med henne inte bara skönhetsideal utan också förebilder inom yrkeslivet. Den här siten blir förlängningen av mitt samlande.
Här ser du bilder på mina barndomsdockor:
Sidan bygger i grunden på min samling, som är mycket enkel och inte särskilt exklusiv. De exklusiva dockorna och bilderna från tiden 1959-1967 står andra samlare för. Bland andra J. Liffner. Henne riktar jag ett stort tack till: Utan dig hade det inte blivit något! Stort tack! säger jag också till Barbieringens grand old lady G.H. som bistått mig med kunskap till råd- och tipssidan. Tack! Till sist: barbiesiten är inte färdig. Den kommer utvecklas, min syster Kina har tagit på sig att fylla på med dockor och kläder från 70-talet som är de som hon lekte med och samlar på.
Christina:
Mitt första barndomsminne med Barbie var när jag på min femårsdag låg på sjukhus och blev opererad. Mamma och pappa kom och hälsade på och hade med sig den vackraste ballerinadräkt till min Malibu Skipper jag sett. Till min 40-årsdag hade Lolo med hjälp av sin dotter köpt balettkläderna via nätet från Tyskland till mig. Mitt samlande hade precis börjat nåt eller ett par år tidigare. Eftersom jag har två äldre systrar har jag alltid haft tillgång till barbiedockor, men som lite hade jag min Malibu Skipper och en Malibu Barbie. Den första Barbien jag köpte själv var en Superstar Christie. Jag fyllde på med rätt många dockor efter det och fick också dockor av mina föräldrar. Sista dockan fick jag när jag skulle fylla 14 men då tyckte jag själv att jag var för gammal. Mina dockor blev sedan nedpackade och jag tittade till dem någon gång per år. Jag hade ju tur som inte hade några småsystrar som lekte sönder mina dockor, men en del småsaker försvann med tidens gång. När Lolo hade börjat med hemsidan bestämde jag mig för att försöka få mina dockor kompletta igen. Så jag började leta på säljsidor på nätet.
En dag hittade jag en säljare i England som sålde massor av kläder och tillbehör till Superstardockorna. Jag hade tur och vann en av auktionerna, men de flesta blev för dyra för mig. Efter någon vecka kom ett brev från England och därefter två paket. Brevet innehöll det jag vunnit på auktionen, men paketen innehöll alla de andra auktionernas kläder och tillbehör. Säljaren hade skickat till fel adress. Jag kontaktade säljaren och sa som det var. Hon blev så glad och överraskad att jag var så ärlig så hon ville belöna mig på något sätt och undrade vad jag samlade på. Så efter att jag skickat paketen till rätt köpare i Frankrike så bad hon mig om en lista på allt jag saknade till mina dockor. Hon ville se om det var något hon hade som hon kunde skicka. Sedan dröjde det några veckor och det damp ner ett paket i brevlådan. I princip allt på min lista fanns med. Jag blev helt överväldigad av tacksamhet. Men det gick ju så fort. Plötsligt var nästan allt komplett. Då bestämde jag mig för att hjälpa Lolo med 70-talet och på den vägen är det.